DN-artikel om Pokémonjakt och skärmberoende

Pikachu costumeI en artikel i DN, Jakten på Pikachu hotar våra sinnen, skriver Katarina Bjärvall om en ny bok, i-Minds – How cell phones, computers, gaming, and social media are changing our brains, our behaviour, and the evolution of our species, av den kanadensiska psykologen Mari S Swingle.

Till en början förfaller artikeln nyanserad och välmenande och skribenten Katarina Bjärvall skriver så här om skärmtid:

Användningen är oproblematisk om den är underordnad den verkliga verkligheten, men blir ohälsosam om den är överordnad.

Det verkar ju vettigt. Det tycker jag verkar vara ett oproblematiskt förhållningssätt. kombinera gärna med en strävan efter att skärmtiden skall vara varierad, kreativ och social. Men sedan klämmer Bjärvall tid med följande råd:

Konkret betyder det: Ingen skärmtid för barn under fyra eller helst sex år. Max en timme, plus arbets- och studietid, för äldre barn, ungdomar och vuxna. Den som är spelberoende måste sluta spela helt.

Då blir det riktigt galet. Bokförfattare tar ut svängarna ännu mer och skriver:

digitaliseringen hotar så viktiga värden som människans känslighet, sinnlighet och varseblivningsförmåga; vårt minne, tankekraft, inlärning och intelligens; vår kreativitet och innovationsförmåga, ja, i grunden hela vår utveckling och fortlevnad som art.

Artikel är enligt Elza Dunkels illa underbyggd med svagt stöd i forskningen och henne litar jag mer på. Läs hennes twitter och blogg där hon sågar artikeln.

 

Posted in Datorspelsberoende.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *