Nån mer som slutat spela?

Spoil_Everything_Gamig_NoticeSweClockers.com har en läsvärd tråd i forumet på temat Nån mer som slutat spela? Läs den för att se vad som får spelare att sluta spela.

Det är bara en lite andel av SweClockers medlemmar som skriver på tråden och en försvinnande liten andel av alla spelare så det är svårt att dra några långtgående slutsatser. Men den som slutat spela hänger väl heller inte på SweClockers för att berätta om sina erfarenheter.

Om vi ändå granskar vad de säger så finner vi ett mönster. Vanliga orsaker är att jobb, sambo, barn och hus har kommit i mellan och tiden för spel minskar. Många fortsätter på en lägre nivå och andra slutar i princip helt. Andra skäl är att man tröttnar efter att ha spelat länge är att reaktionerna försämrats och man spelar sämre än när man var ung.

Varför tycker jag att det är så viktigt att ungdoamr slutar spela? Är det den vanliga vuxenpaniken som vi sett inför fenomen som jazz, rock,punk, videovåld rejv eller rollspel?

Nej det som oroar mig är risken att unga människor som spelar mycket blir förändrade. Det händer saker i hjärnan när man spelar eftersom det frisätts dopamin, kortisol mm när hjärnans belöningssystem triggas av spelen. Det kan skapa ett sug efter fler snabba belöningar vilket konkurrerar med långsammare analoga processer som studier, familj eller motion.

En gräns går alltså vid jobb och familj och många beskriver att de hade gott om tid för spel under studietiden. Som lärare undrar jag varför studierna inte tas på lika stort allvar som ett jobb.

Varför bryr sig så många ungdomar så lite om sina studier?

Spelandet tar tid. Tid som kanske skulle behövts i studierna. Och det gäller inte bara läxläsningen. När mobiler, paddor och skoldatorer ger tillgång till spel, filmer om spel och sociala medier kommer spelandet att ta fokus från lektionerna.

Jag blir glad av att läsa om de som klarar att sköta jobb och skapa relationer. Spelandet är alltså är inte ett olösbart problem. Men jag undrar varför så många ungdomar inte tar skolan på allvar. Det är nämligen den verklighet vi lärare ser. Som samhällsmedborgare blir jag också orolig. Som förälder undrar jag om jag är helt misslyckad när mina killar helst sitter med någon skärm framför sig.

 

Prokrastinering – förstå ditt databeroende

By Original: Cpl. Megan L. Stiner. Later edits:Solitude at en.wikipedia [Public domain], via Wikimedia CommonsHänder det att du ska göra något viktigt men börjar surfa istället. Du kanske tänker att – jag ska bara kolla det här först, och sen upptäcker du att det har gått flera timmar.

Du har säkert en bra plan för hur du ska plugga och hinna med det som är viktigt och roligt. Det svåra är att genomföra det man planerat.

Det här kallas prokrastinering.

Läs mer…

Why the modern world is bad for your brain

Why the modern world is bad for your brain är en artikel i the Guardian som behandlar hur det moderna samhället påverkar våra hjärnor på ett synnerligen negativt sätt. Strömmen av information och stimuli ger ökade nivåer av kortisol, adrenalin och dopamin. Vårt fladdrande på nätet stimulerar ett nyhetscentra i prefrontala cortex att ständigt vilja ha mer nyheter. Man kan likna det vid ett drogberoende. Som förälder till en tioåring och en fjortonåring känner jag igen detta i alla konflikter som uppstår när vi vill begränsa deras telefonerande. jag är allvarligt oroad att de förstör sin framtid.

Nedanstående stycke sammanfattar det hela på ett tankeväckande sätt.

Multitasking has been found to increase the production of the stress hormone cortisol as well as the fight-or-flight hormone adrenaline, which can overstimulate your brain and cause mental fog or scrambled thinking. Multitasking creates a dopamine-addiction feedback loop, effectively rewarding the brain for losing focus and for constantly searching for external stimulation. To make matters worse, the prefrontal cortex has a novelty bias, meaning that its attention can be easily hijacked by something new – the proverbial shiny objects we use to entice infants, puppies, and kittens. The irony here for those of us who are trying to focus amid competing activities is clear: the very brain region we need to rely on for staying on task is easily distracted. We answer the phone, look up something on the internet, check our email, send an SMS, and each of these things tweaks the novelty- seeking, reward-seeking centres of the brain, causing a burst of endogenous opioids (no wonder it feels so good!), all to the detriment of our staying on task. It is the ultimate empty-caloried brain candy. Instead of reaping the big rewards that come from sustained, focused effort, we instead reap empty rewards from completing a thousand little sugar-coated tasks.