Nån mer som slutat spela?

Spoil_Everything_Gamig_NoticeSweClockers.com har en läsvärd tråd i forumet på temat Nån mer som slutat spela? Läs den för att se vad som får spelare att sluta spela.

Det är bara en lite andel av SweClockers medlemmar som skriver på tråden och en försvinnande liten andel av alla spelare så det är svårt att dra några långtgående slutsatser. Men den som slutat spela hänger väl heller inte på SweClockers för att berätta om sina erfarenheter.

Om vi ändå granskar vad de säger så finner vi ett mönster. Vanliga orsaker är att jobb, sambo, barn och hus har kommit i mellan och tiden för spel minskar. Många fortsätter på en lägre nivå och andra slutar i princip helt. Andra skäl är att man tröttnar efter att ha spelat länge är att reaktionerna försämrats och man spelar sämre än när man var ung.

Varför tycker jag att det är så viktigt att ungdoamr slutar spela? Är det den vanliga vuxenpaniken som vi sett inför fenomen som jazz, rock,punk, videovåld rejv eller rollspel?

Nej det som oroar mig är risken att unga människor som spelar mycket blir förändrade. Det händer saker i hjärnan när man spelar eftersom det frisätts dopamin, kortisol mm när hjärnans belöningssystem triggas av spelen. Det kan skapa ett sug efter fler snabba belöningar vilket konkurrerar med långsammare analoga processer som studier, familj eller motion.

En gräns går alltså vid jobb och familj och många beskriver att de hade gott om tid för spel under studietiden. Som lärare undrar jag varför studierna inte tas på lika stort allvar som ett jobb.

Varför bryr sig så många ungdomar så lite om sina studier?

Spelandet tar tid. Tid som kanske skulle behövts i studierna. Och det gäller inte bara läxläsningen. När mobiler, paddor och skoldatorer ger tillgång till spel, filmer om spel och sociala medier kommer spelandet att ta fokus från lektionerna.

Jag blir glad av att läsa om de som klarar att sköta jobb och skapa relationer. Spelandet är alltså är inte ett olösbart problem. Men jag undrar varför så många ungdomar inte tar skolan på allvar. Det är nämligen den verklighet vi lärare ser. Som samhällsmedborgare blir jag också orolig. Som förälder undrar jag om jag är helt misslyckad när mina killar helst sitter med någon skärm framför sig.

 

Posted in Datorspelsberoende, Hjärnan, Utveckla sig själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *